I torsdags var jag och Oskar på rutinultraljud. Det var första gången som Oskar fick se bebisen och h*n levde runt för fullt, h*n var sprallig som barnmorskan kallade det. Allt såg så bra ut som det kunde och h*n växer verkligen på! Här i Jönköping säger de inte vad det blir för kön, och vi kunde inte heller se. Magkänslan säger dock att Adam har rätt och att det är en lillebror, men vi får se. Eventuellt ska vi göra 3D/4D ultraljud om ca 8 veckor i Linköping där det finns en sådan klinik, så vi får fundera på om vi vill ta reda på könet i förväg eller inte.
I helgen så började bebisen sparka så att det känns ordentligt! Det känns ganska skönt för då vet man ju att h*n finns därinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar